Juridiskt sätt skiljer man på «fysiska » och «moraliska» personer. De senare är icke-fysiska personer, alltså företag eller föreningar. Härefter behandlas endast fysiska personer, vars hemvist ur skattesynpunkt är viktig att fastslå.
Hemvist ur skattesynpunkt enligt fransk lag
Nationaliteten har ingen betydelse vid fastställande av en skattebetalares bostadsadress. Kriterierna som tas i anspråk återfinns i § 4B i Frankrikes allmänna skattelag (förkortas CGI – Code Général des Impôts).
Enligt denna paragraf är en fysisk person ur skattesynpunkt bosatt i Frankrike om något av följande villkor uppfylls:
Bostad eller huvudsaklig vistelse i Frankrike
Professionell aktivitet i Frankrike som inte räknas som bisyssla
Frankrike är centrum för ekonomiska intressen
Ovanstående villkor är alternativa och det räcker alltså med att ett av dem uppfylls för att en person anses vara fast bosatt i Frankrike skattemässigt sett. När det gäller ett gift par tas ställning till den enskildes situation. En av makarna kan därför anses vara fast boende i Frankrike, men inte nödvändigtvis den äkta hälften.
Hem definieras som en permanent bostad, vilket gäller även om en av familjemedlemmarna regelbundet vistats i annat land. Hemmet är den fasta punkt där familjen bor och samlas.
Huvudsaklig vistelse i Frankrike.
Enligt ett circulär av den 26 juli 1977 från de franska skattemyndigheterna anses en person huvudsakligen vistas i Frankrike om vistelsen överstiger sex månader (183 dagar) per år.
Prefessionell aktivitet i Frankrike som inte räknas som bisyssla.
Gäller löntagare som reellt och regelbundet utövar en yrkesverksamhet i Frankrike. För icke löntagare uppfylls detta villkor om det finns ett företag registrerat i Frankrike.
Vad beträffar en person med flera yrken eller ett yrke som utövas i olika länder ska hänsyn tas till hans huvudsyssla, dvs där han lägger ned mestadelen av sin tid. I de fall där tiden inte kan avgöra huvudsysslan tas inkomsten i anspråk för ett avgörande.
Frankrike är centrum för ekonomiska intressen.
I de fall där skattebetalaren gjort sina huvudsakliga investeringar eller installerat sitt huvudkontor i landet.
Hemvistens fastställande i relation till internationella skatteavtal.
OECD’s beskattningsavtal betecknar med termen «ur skattesynpunkt bosatt i en avtalsslutande stat”:
«…varje person som enligt denna stats lagar är skatteskyldig till följd av att han i landet har sin bostad, sin hemvist, sitt huvudkontor eller på annat sätt är underställd landets lagar, dess politiska underindelningar eller kommuner. Beteckningen gäller dock inte personer som endast är skattepliktig i landet på grund av att inkomstkällan eller förmögenheten finns i landet.” (§4 st.1 OECD modell)
Skulle en fysisk person betraktas som boende i två olika avtalsslutande stater skall hans skattepliktiga hemvist bestämmas enligt följande villkor i OECD’s beskattningsavtal:
Permanent bostad i en stat
Centrum för vitala intressen
Sedvanlig vistelseort
Nationalitet
Observera: Det gäller inte alternativa utan successiva villkor.
Permanent bostad i en stat.
Gäller allt slags boende, oberoende om den skatteskyldige äger eller hyr sin bostad. Begreppet permanent är väsentligt för tillämpningen av detta villkor och avser en bostad som utnyttjas som hem av varaktigt karaktär.
Centrum för vitala intressen.
Skulle en person ha bostäder i två avtalsslutande stater ska det bestämmas vilket av länderna som är centrum för personens vitala intressen. Här tas i beaktande familjära och sociala relationer, kulturella och politiska aktiviteter eller huvudsätet för personens ekonomiska aktiviteter.
Sedvanlig vistelseort.
Skulle en person ha vitala intressen i två avtalsslutande stater ska det bestämmas i vilket av länderna personen vanligtvis vistas. Enligt OECDs skatteutskotts kommentarer ska inte bara personens vistelse i hemmet räknas utan det totala antalet vistelser inom landet.
Nationalitet.
Skulle en person inte regelbundet vistas i något av de avtalsslutande staterna ska personen betraktas som skattemässigt bosatt i det land där personens medborgarskap registrerats.