I följa artikeln är det fortfarande inte ovanligt i varken Spanien, Frankrike eller Italien, att en del av priset görs upp med hjälp av en bunke euro-sedlar i ett brunt kuvert.

Men köparen ska akta sig, så att pengarna under bordet inte resulterar i en skatträkning vid ett senare tillfälle. Om det officiella till salu priset är lägre än marknadspriset, riskerar köparen att skattemyndigheten kommer med en betydande extra räkning. Den kommer utöver avgiften på sex procent av köpesumman (på spanska: ”Impuesto de Transmisiones Patrimoniales” -ITP) som köparen i förväg ska betala.

Därför bör köparen kolla upp bostadspriserna i området, och det föregår för övrigt hos skattemyndigheten.

Förutom ITP ska det också betalas kapitalvinstavgift (på spanska: ”Plusvalia”), som bostaden har stigit i pris sedan sista gången, det handlades. Formellt sett är det sälgaren som ska betala beloppet, men i Spanien är det praxis att köparen betalar det.

Slutligen ska köparen – för att överhuvudtaget ha tillåtelse till att betala de nämnda avgiftena -skaffa sig ett skatteregistreringsnummer. Det heter ”NIF”, om man varaktigt bor i landet, och ”NIE” om man inte gör det, framgår det från artikeln.