Att köpa fastighet i Italien kan vara en upplevelse utöver det vanliga. Kan hända det visar sig att bostaden precis norpats och sålts av en annan fastighetsmäklare. Säljaren är kanske inte är den lagliga ägaren av huset. Huset är kanske inte ens godkänt att bo i.

»Först och främst ska man vara beredd på att det är ett främmande rättssystem, ett som inte alls är som det danska. Om man inte är förberedd på det så kan man bli riktigt så överraskad,« säger den dansk-italienska advokaten och partnern Sandra Moll från Ret&Råd i Köpenhamn.

Det är väldigt mycket som är annorlunda. Att köpa bostad genom en fastighets förhandlare är i sig själv inte en garanti för någonting. Vem som helst kan nämligen sälja hus.

»Bakom titeln «fastighetsmäklare» finns det inte nödvändigvis en formell utbildning eller legitimering. Vem som helst med intresse för bostadshandel kan således i princip etablera sig som fastighetsmäklare. Men det finns en förening för auktoriserade mäklare i Italien, och det är en bra idé att förhandla med en av deras medlemmer,« rekommenderar hon.

Bostaden kan mycket väl vara till salu på flera ställen på samma gång. Ägaren av fastigheten kan även själv sälja den samtidigt. Så man kan aldrig vara säker på att det inte finns andra som håller på att köpa bostaden mitt framför näsan på en.

»Det är inte alls ovanligt att köparen själv kontaktar säljaren direkt, och avtalar ett pris med honom – som kan vare väsentligt lägre än det fastighetsmäklaren har satt,« berättar Sandra Moll.

Som en helt vanlig dansk bostadsköpare, med drömmar om en semesterbostad i Italien, finns det många orsaker till att skaffa en advokat som man kan fråga om råd. T.ex. för att kolla om bostaden överhuvudtaget är godkänd att bo i. Det är inte alltid det är så. Ett stall, en lada eller en gammal lantbruksgård kan ha blivit omgjord till att bo i utan att det har godkänts av myndigheterna. Men en ny lag kräver att alla bostäder har ett boendeattest. Om attesten saknas kan advokaten hjälpa till med ansökningen och se efter så att bostaden verkligen säljs av den lagliga ägaren.

»Det är inte heller alltid en självklarhet vem som äger fastigheten, och det är inte för att försäljaren vill fuska. Han kan vare helt ovetande om att han inte juridiskt sett äger bostaden eller inte är ensam ägare. De flesta fastigheter går i arv. Säljaren har kanske ärvt huset av en av sina föräldrar och om hemmet aldrig har delats, står den avlidne fortfarande som ägare på köpebrevet. Det betyder att hemmet ska skrivas över eller delas mellan arvingarna innan fastigheten kan säljas. Det kan vare problematiskt, eftersom överskrivningen tar tid och kostar pengar,« berättar Sandra Moll.

Däremot händer det sällan att det finns andra som har pant i fastigheten.

»Det är ovanligt att man tar lån på ett hus – och om man gör det, kommer familjerna som regel att göra allt för att avbetala lånet igen. Det finns inte heller kreditföreningar i vår mening. Lån tar man i banken, och man lånar inte pengar på frivärdet som man gör i Danmark,« berättar hon.

Arvsreglerna i Danmark och i Italien är även de ganska olika, men så länge man själv är bosatt i Danmark, och huset eller lägenheten i Italien bara är en semesterglädje, ska bytet föregå i Danmark, och därför är det de danska reglerna som gäller. Men ett begrepp som oändrat boende känner man inte till bland de italienska lagarna.

»Så om man äger en bostad i Italien och vill att maken eller makan ska kunna ta över bostaden genom oändrat boende, så blir man tvungen att förklara för de italienska myndigheterna, att även om det finns barn, så är det den ingifta som själv ärver. Det kan därför vara en bra ide att skriva testamente i Danmark och få det bekräftat hos notarien, och därefter få det översatt till Italienska – så att det är helt klart och tydligt att det handlar om ett oändrat boende. Då blir de Italienska myndigheterna förpliktade till att respektera beslutet,« säger Sandra Moll.